Hur mycket vågar jag?

God morgon!

Kom precis in till kontoret. Har lyssnat på The Hunger Games soundtrack hela morgonen, hela det albumet är så magiskt. Som Twilight-albumet fast country.

Gud vad jag kan sakna att fastna för en story på det sättet man gjorde när man var yngre. Hela min vakna tid gick ut på att läsa när en ny bok från serien kommit ut. Eller så dagdrömde jag om att vara någon av karaktärerna eller hur min värld hade sett ut om händelseförloppet skett här.

Undrar om jag hade vågat ställa upp som frivillig. Förhoppningvis för någon man älskar men man vet ju aldrig hur mycket gut man har när det väl gäller.

Kommer ihåg när jag satt på nattbussen i London och en främmande man lade sin hand på mitt lår. Jag tog mig därifrån några stopp tidigare men kommer ihåg hur chockad jag var att jag inte skrek på honom att dra åt helvete. Det var ju det jag trott att jag alltid skulle göra.

Kanske för att vi satt på en buss med mycket människor. Kanske trodde jag inte att något egentligen kunde hända mig i och med det fanns andra omkring. Eller så ville jag inte skämma ut mig om jag hade fel. Fel om att han hade handen på mitt lår? Louise vafan.

I alla fall, har lyssnat på Hunger Games och tänkt på hur mycket Katniss jag är. Jag tror jag är det mer än vad jag var då. Hoppas det i alla fall.

Live-stream från hjärnan slut!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *